Släkt och badskum
Som ni troligtvis vet är ju Arsenalspelaren Alexander Song kanske världens softaste person. Förutom att man ser det på honom, samt att han haft en oerhört bra säsong i Arsenal nu så hjälper det ju också på softhetsskalan att han spelar för att kunna försörja sina 17 systrar och 10 bröder hemma i Kamerun.
23-åringen flyttade till Frankrike för att spela boll när han var 16, och gifte sig två år senare. 2005 kom han till Arsenal på lån som artonåring och köptes året efter av Wenger för 1 miljon pund.
Säsongen 2010-2011 har hittills varit helt fantastisk för den defensive mittfältare, och hans nystart markerades ganska så tydligt i höstas när han kom tillbaka till Arsenals trupp med frisyren "badskum" efter att ha sett helt vanlig ut under VM i Sydafrika.
Spekulationerna om hur denna fantastiska frisyridé föddes pågick i varje soffa och på varje forum, även om de flesta av ovisst skäl ställde sig kritiska till detta makalösa hår. Tillslut berättade Song själv om hur hans troligtvis helt gränslöst sköna fru läxade upp honom med att det fanns hur många spelare som helst med dreads och småflätor i Premier League och beföll honom att gå ut och byta frilla. Fine, tänkte Song, och doppade huvudet i klorin. Song påstår dessutom att dreadsen är hans egentliga personlighet och att han längtar tillbaka till dom, men att det är kul att ha det såhär en stund.
Nej Song. Badskummet är din själ. Den är din fluffiga våta glöd. Du har aldrig spelat såhär bra förr. Vidskeplighet är ju en vanlig fotbollsåkomma så jag tror inte han vågar gå tillbaka till meningslös Afrikafrisyr i första taget, snarare trappar han ju upp galenskapen vecka för vecka. Det började vitt, sen blev det gult, sen blev det grått (EXTREMT SNYGGT!!!!), sen blev det svart med ljusa tussar lite random typ "jag har precis badat men glömde skölja ur håret så det är kvar lite bubbel här här här och här", sen knallgult, sen levlade han upp till: gult hår och gult skägg <3.
Ni tycker kanske inte detta låter så oerhört fantastiskt, man har ju sett betydligt galnare knoppar, men det fantastiska är ju att han inte har en särskilt ansträngd frisyr, bara lite blekmedel så bildas ett skum som förstärker hans sköna person perfekt.
Som sagt, man tänker att världens softaste är Song och troligtvis är inlägget slut nu. Det är det inte. Låt mig presentera/påminna om fotbollslegendaren tillika Songs kusin: Rigobert Song.
Rigobert var 14 år när Alex fader kolade och han spelade i Kameruns landslag från att han var 17 och gör det fortfarande idag vid 35 års ålder. Kaptensbindeln övertogs dock av Eto'o 2009. Rigobert är känd för många saker, bland annat för att ha blivit utvisad två VM i rad... Under sin karriär har han spelar i Frankrike, Tyskland, Galatasaray, West Ham, Liverpool etc. Idag spelar han i "the Panthers" i hittepålandet Ekvatorialguinea som tydligen existerar någonstans i Afrika.
Köpte en bok idag
RÖR INTE MIN FOTBOLLSSPELARE
Fotbollsspelare tillför så mycket till våra liv, visst, absolut mycket sorg, frustration och besvikelse bland all njutning, men I LIVET SKA MAN KÄNNA EN SYMFONI AV KÄNSLOR, OCH NI, MINA ÄLSKADE FOTBOLLSSPELARE GER MIG DET. NÄR ALLT ÄR FÖRJÄVLIGT FINNS NI DÄR OCH SPELAR BORT MINA TANKAR TILL EN ANNAN VÄRLD, OCH NÄR ALLT ÄR FANTASTISKT I LIVET KOMMER NI OCH FÖRSTÖR ALLT MED... vänta nu. Detta tal tog sig lite fel riktning. P.S Nu gjorde Torres mål. D.S P.S 2 Okej inte exakt Torres men nästan. D.S 2
Cup-onsdag
Milan tog sig vidare till semin i italienska cupen tack vare att Pato gjorde två mål medan Sampdoria bara fick in ett, skönt för brassen som fått ta en del skit på sistone tack vare bland annat allas vår favoritmobbare Zlatan. Eftersom jag är en sån god människa så vill jag ju alltid värna om barnen så jag gläds med Pato som med sina 21 år väl ändå får betraktas som en väldigt ung spelare i Italien, denna sista transportsträcka tills pensionen.
Filmen ska föreställa någon slags motivationsvideo för Sevilla där en röst säger, PÅ PORTUGISISKA, "vi ska lämna dig utan några titlar". SÅ extremt provocerande och gränslöst galet. Nojig känsla Mourinho ska bära på nu... Mannen vars titelrekord är absurda och något annat än multipelt antal titlar en säsong kan kallas för ett misslyckande. Okej ett ligaguld skulle räcka och vara en fantastisk bedrift, men förväntningarna överlag var ju gränslösa som vore han någon slags magiker. (Alltså, han är troligtvis någon slags magiker.)
Mourinho har vägrat ställa upp på presskonferensen efteråt och påstår sig vara chockad. Som vanligt riktas allas ögon mot honom, och bort från laget som får lira i frid. Borde han inte vara nöjd då?
Det sista som hände innan halvlek var att Sevilla var oerhört nära att penetrera Casillas mål, men domaren dömde att bollrackaren inte var helt över linjen. Extremt känsligt läge i en laddad match där matchen i media slagit alla rekord trots Mourinhos tystnad. Kommer nog bli en del snack om o-målet, var den inne eller ej?
Förutom Carling Cup-matchen i England mellan Birmingham och West Ham pågår också en rolig match mellan Liverpool och Fulham där Torres min älskade varit riktigt het, fick tyvärr ett mål bortdömt pga en tveksam offside, men Liverpool ser fortsatt pigga ut med möjligheter här och vart även om de stannat av lite nu och Fulham dessutom hade en riktigt bra chans nyss. Känslan är att det kommer pillas in en boll av Fernandina ikväll. En av ungarna hade en Torreströja i skolan idag, måste vara ett tecken. Han brukar ha Ibrahimovic vanligtvis, och Ibra var bänkad idag tills slutminuterna. Aha, jag är något på spåren.
Nu ska jag njuta av de sista 20 minuterna av Real Madrid och en hel timme Torres nästan och snart drar Barcelona - Almeria igång. BLOGG YOU LATER!
Det är ingen vanlig dag
Jag håller ju inte mina känslor och sympatier hemliga direkt, så en kväll med Arsenalvinst och Barcaförlust är en mycket, mycket lyckad och ovanlig kväll. Må dessa resultat åter komma i repris nästa runda i Champions League.
Twitter-fängelset välkomnar sin första intern!
Jag har tidigare tagit upp hur absurt jag tycker det känns att följa fotbollsspelares Twitters, men jag älskar det samtidigt. Vissa rutinerade äldre spelare skriver väldigt stelt och medietränat, med en och annan gullig bild på sin hund eller ett välgörenhetsbesök hos sjuka barn medan andra, ofta yngre spelare slänger ur sig oigenomtänkt inlägg efter inlägg. De bästa Twittrarna är de som skriver lagom mycket och vågar skriva ut sina tankar och åsikter om fotboll i allmänhet. Samtidigt har man haft en känsla att det inte kommer kunna vara för alltid, det är liksom inte möjligt att det ska kunna fungera att spelare yttrar sig för mycket när det kommer till sponsorer, tränare och förbund som har sina åsikter om hur man bör bete sig även utanför planen.
Den första som nu dömts av F.A och skickats till "Twitter Jail" som han själv kallar det är den holländska Liverpool-spelaren Babel som efter en match mot Manchester United på ett klassiskt Internet-lol-vis satte fingret på vad vi alla ofta känner angående domarna i PL: de är Manchester Uniteds tolfte spelare på plan. Nu fick den mest klassiska domaren Howard Webb en stenhård känga från Liverpoolspelaren.
Babel är inte den enda som kritiserat domarinsatser på sistone, bland annat Uniteds Rio Ferdinand och Arsenals Jack Wilshere och Wojciech Szczesny har också varit väldigt öppna med sina åsikter angående domar och sympatier för och emot andra lag och spelare. Szczesny har själv fått ta emot kritik på Twitter som han bemött på det här viset:
Wojciech Szczesny
Wojciech Szczesny
Wojciech Szczesny
Wojciech Szczesny
Jag uppskattar Szczesny oerhört mycket, han är 21 år och blev inslängd i Arsenals mål efter att både Almunia blev "skadad" (kastad på tippen) och nu Fabanski också råkat på skadetrubbel. Han har presterat fantastiskt och verkar som en oerhört soft kille utifrån vad lagkamraterna skriver och säger om honom, och så är han såhär stark i sina åsikter.
Det som är så gravt deppigt med F.A.-domen mot Babel, som dock var oerhört väntad och ganska rimlig är såklart att det här kan lägga munkavel på alla andra spelare och bidra till en väldigt sorglig självcensur.
En annan Twittrare som gick så långt att han bestämde sig för att sluta twittra idag var Arsenals mest pantade spelare Henri Lansbury, dock av lite mindre fotbollspolitiska skäl utan medias recension av hans pinsamma bloggande. Det var Mirror Football som helt enkelt citerade en av Lansburys frågestunder på Twitter:
"After the success of Andriy Arshavin's website advice column, young Arsenal team-mate Henri Lansbury - currently on loan at Norwich - has begun his own 'Ask Henners' section on Twitter. And it's every bit as cerebral as the Russian's. Some highlights:
Q: What's the best way to get rid of a bird 'the morning after' when all you want to do is chill out alone?
A: Tell her ur girlfriend is on her way bk!
Q: What should I do to stop myself from punching a wall?
A: Punch it till ur hand hurts
Q: Do you have a good hangover cure + what is it?
A: Get back on it pal
Q: What's the most amount of girls that you've erm.. had... in one night?
A: A haha u would have enjoyed it ahahahahaha
Q: How well did you do at school?
A: I was bad at skol."
Detta räckte för att en upprörd Lansbury skulle meddela att det var slut på hans Twittrande (vilket troligtvis hade varit för det bästa) bara för att han skulle ångra sig någon minut senare när fansens protester kom.
Nu ska jag säga något som sägs i repris gång på gång: De sociala medierna, www, har minsann ändrat ett och annat. Vi kommer närmre kända personer, i detta fallet fotbollsspelare, och de får chansen att själva visa vilka de är och vill vara. Ibland fantastiskt, ibland ville man kanske inte öppna denna Pandoras Twitter där vissa spelare tappar sin glans. Låt oss bara hoppas att möjligheten för spelarna att få kommunicera med sina fans direkt inte kommer att kvävas av påtryck från fotbollsvärlden själv.
Jag har slitit mig ur bollens grepp
Nåväl. City tog ytterligare tre poäng liksom Chelsea och Arsenal, medan Spurs och United fick nöja sig med en varsin pinne. Arsenals resultat mot bottenlaget West Ham känns särskilt härligt trots att jag missade matchen eftersom jag kan avnjuta resultatet i repris imorgon på jobbet via mobbning av kollegor. Av något obegripligt skäl har jag flera arbetskamrater med hjärtat hos West Ham.
Det kanske är rimligt att resurslärare faller för de lag som har det allra svårast att prestera något. Man besitter ju ett gränslöst tålamod och stor empati.
Just nu späder jag ut en lucka mellan Premier League och Zlatan med att streama Almeria - Real Madrid där Real skrämmande nog ligger under. Egentligen skulle jag ta tag i min egen falnande fotbollskarriär ikväll och dra till Eriksdalshallen och spela men formstyrkan är intakt svindålig så jag får skjuta på det lite till.
Åter till bollen, hoppas på att behöva skriva av mig angående något Zlatan Ibrahimovicskt lite senare ikväll.
Snälla smutsa inte ner min bild av Theo.
Egentligen för risigt för att skriva om så följ länken istället, MEN jag måste i alla fall varna för att allas vår 1000% helyllestjärna Theo Walcott var i Vegas i somras. DOCK tänker jag att vore det en såpass stor ENGELSK stjärna som Theo så skulle the Sun slå lite hårdare på stortrumman. Nåväl, brittisk press brukar leverera så snart kommer väl svaret.
Vegas. Dit själar åker för att dö.
Nu måste jag nog slänga ihop några lite mer fotbollsrelaterade inlägg för att städa lite efter denna meningslösa smuts. Jag har ju ändå ignorerat guldbollar brutna ben, Denni Avdic, Mourinho, Silly Season och Beckhambesvikelsen i en vecka nu.
Bloggstiltje, nä förresten, FA-cup!
Glöm inte kolla FA-cupmatcherna idag! Arsenal - Leeds 13.40. Äsch vafanken jag kan väl pausa prismärkandet lite och snattra lite om FA-cup ett par minuter.
Idag:
Söndag:
Roberto Mancini är först och främst en otroligt fager varelse, men det hör för en gångs skulle ej hemma i detta sammanhang eftersom Svennis är så ful att ingen konkurrens kan uppstå på detta plan. Däremot till något lite mer intressant:
Italienaren Mancini började som fotbollsspelare och hade Svennis som tränare i både Sampdoria och Lazio. Tränarkarriären började Mancini som andratränare i Lazio under just Svennis, Torsbys stolthet. Ni fattar, eleven mot läromästaren etc. Mancini hyllar fortfarande Svennis: "Sven is a fantastic coach and a fantastic man. I stayed with this man for 15 years. He is like my brother. Sven is a teacher for me." Nu tränar Mancini ett lag med några av världens högst betalda spelare och ligger tvåa i Premier League, medan Svennis är nere och harvar i Championship.
Svennis påstår att han har försökt få Mancini att ställa upp med reservlaget, medan Mancini lovat skicka bästa möjliga startelvan.
Nåväl. Svennis är ju svensk. Aldrig är detta så viktigt för en som inom sporten. Svennis gjorde en bra insats som tränare för England men eftersom engelsmännen inte har någon självinsikt och tror de borde vara världens bästa lag, så blev han bortjagad. Det grämde mig. Han kommer också till matchen med ett gäng riktiga underdogs som ska spela mot ett lag med överbetalda legosoldater. = Det finns bara en möjlighet och det är att heja på Leicester så sjukt mkt kl 17.00 imorgon.
Primadonnan Mancini stormar av plan och säger till Svennis att han aldrig mer ska spela fotboll.
Sen har vi ju superlottningen Manchester United mot Liverpool imorgon. Stackars Liverpool, aldrig får dom någon slags medvind längre, lottningen kunde ju inte tett sig värre, men rolig match att se och bra för smålagen att bli av med ett Premier League-lag.
Grattis United,
Arsenal spelade överlägset och det var stolpe hitan och ditan och allmänt oturlig jävla orättvisa. Resultatet: 0-0 och en utvisning på Sagna i slutminuterna som troligtvis är borta tre matcher. Hej då. Det var kul att få lukta på chansen, nu är det kört. Grattis City som ska vara riktigt nöjda med en poäng, och grattis United pga:
... City tog bara en poäng
Efter två perioder står det 1-1 mellan Svea och Amerikatt i barn-is, nu ska jag gå och städa eller något, jag är ledsen :c Säg något snällt och gör mig glad. :c :c :c
Jag måste hitta glädjen igen.
Kvällens matcher:
Här är den fantastiska kväll som följer:
20.40
21.00
21.30
22.00
01.30
Gråter tårar av JVM-is
Det nya fotbollsåret är igång...
Även City tog tre poäng, liksom Spurs och Arsenal. Med andra ord så behöll sig toppen som tidigare, ifall Chelsea vinner idag. Förlorar dom eller spelar oavgjort mot Aston Villa så har Tottenham knipit fjärdeplatsen, men Arsenal är trea, City tvåa med en match mer spelad än de flesta och United leder med en match mindre.
Det blev lite mer av ett slötittande igår. Wenger safeade till min stora glädje och valde samma startelva som mot Chelsea vilket gav utdelning, 0-3 mot Birmingham på bortaplan.
Det är trötta, frustrerade spelare i Premier League nu, de tar igen uppskjutna matcher och lagen får vila max två-tre dagar mellan matcherna. Det leder i vissa fall till mindre händelserika matcher med mindre målskillnader vilket är trist men också till en hel del gnäll och bråk, vilket naturligtvis är positivt då allt slags drama ger krydda till bollen.
Jag börjar tröttna lite (väldigt lite, men lite) på isiga planer och 100 PL-matcher i veckan, väl stor inflation i brittisk kyla, så det känns riktigt skönt att la Liga drar igång nu och Serie A nästa vecka. Vi har ju JVM också att glädjas åt liksom Rangers -Celtic nu om ett par minuter! Kolla in statusen på Ljungbergs nya hem. (Jag somnade efter ett par minuter av denna match vilket var lite opassande eftersom jag är på jobbet men ni kanske klarar dessa fluffiga skotska troll och alver bättre.)
Jag menar inte att klaga på den fantastiska utdelningen av matcher varje dag, men jag behöver också se Ronaldo vaska några tårar och Ibra slänga sig med cykelsparkar hitan och ditan. Nu kör vi, fotboll 2011!
GOTT NYTT ÅR, det serverades lamm igår.
13.40 West Bromwich - Manchester United
Besvikelse
Egentligen vet man det redan innan, eftersom man blivit besviken så många gånger förr. Man känner igen mönstret, anar vad som komma skall. Besvikelsens stora, tunga, flåsande ångest,
Mönstret ser naturligtvis olika ut beroende på vilket lag man håller på. När det gäller mitt lag vet jag att jag har en överoptimistisk tränare som låter Piff och Puff hålla försvaret istället för att köpa ordentliga backar. Jag vet att han dagarna efter att ha krossat Chelsea kommer få någon slags övertro eller en bild av vad som är "nyttigast att göra för laget" dvs. byta ut åtta av spelarna i startelvan från förra matchens succé till att släpa in folk som knappt hör hemma på läktaren. Jag tänker såhär: en vinst och att varva spelarna lite mer smidigt är nyttigare än att byta ut rubbet och riskera hela serien istället och inte försöka få igång alla i laget på bara två timmar, vilket om det går är fantastiskt men en stor jävla risk.
Så man sitter där. Ser startelvan presenteras. Blir lite vagt illamående. Plågar sig igenom en match med Bendtner. Ryssen suger utom några glimrande minuter då han beter sig som en liten tsar på nytt.
Men liksom. Hur trött kan RvP egentligen vara? Har han kluvna hårtoppar igen eller? Alltså jag är inte den som vill ha Robin på plan i onödan direkt men jag inser att han behövs där nu och att han är på väg tillbaka. Walcott har inte direkt startat sönder sig, låt honom spela. Djorou? Han var betydligt bättre än resten i idiotförsvaret. ALLTSÅ JAG ÄLSKAR SAGNA, HAN ÄR EJ ATT SKYLLA FÖR NÅGOT.
Men. VAD ÄR PROBLEMET? Problemet är en sinnesförvirrad fransman jag oftast älskar. Problemet leder till: besvikelse. Besvikelsen leder till ångest. Ångesten leder till att jag måste blockera vad som skett, kan omöjligtvis blogga, kan inte gå in på Sportbladet eller Svenska Fans etc, kan inte sätta på teven för de visar repris på matchen gång på gång på gång på gång.
Besvikelseångesten leder till att jag beter mig som ett as eftersom jag inte kan göra annat än raljera om Bendtner och vägrar ha på dator och inte kan fokusera på något i mer än tio sekunder pga den gnagande ångesten. Som tur är är jag oftast lite trevligare än såhär och det gick över efter... eh.. ett par timmar, men ändå.
Jag kanske hade kunnat åka till akutpsyk med min ångest och förklara att det blev oavgjort mot Wigan, alltså okej det var bortamatch, men jag har väldigt mycket ångest. VÄLDIGT mycket. Kanske ej är en fördel att ha gått på Konstfack då som en annan Odell.
Nej man får väl acceptera denna smärta och låta sin älskade blogg få stå i stiltje ett besvikelsedygn då och då och minnas att jag hejar i alla fall inte på Lollerpool som håller på att dö bort helt/Chelsea där besvikelsen kom plötsligt i en sån utdragen version/Newcastle där ägarna plågar laget och fansen gång på gång etc etc.
Jag vaknade i alla fall dagen efter och var vanligt nussig och åkte och köpte en ny dator. Den andra var besudlad med så mycket ångest. Nu är jag fattig, men jag kan blogga igen. Nu ska jag pansarbekläda mitt hjärta så det hanterar en framtid med Wenger.
Småkronorna är lustiga att se
Grallis till er, för jag lägger här upp småkronornas spelschema i gruppspelet:
101226 Norge-Sverige 22.00
101229 Sverige-Ryssland 01.00
101230 Sverige-Tjeckien 21.00
SVT kommer sända resten, det vara bara kvällens match dom mobbade :c
GOD JUL ALLA FANS
Spanska cupen, en till chock ikväll?
Ikväll är det Real Madrid mot Levante och nu satte Benzema 1-0 efter dryga fem minuter. HEJA VITA LAGET, TAPPA INTE TAGET. Jag skulle vilja se en annan slags chock ikväll, 10-0 tippar jag på.
Nu möter jag ångesten. Champions League-dragningen.
Som Arsenalfan hade man ju egentligen inte behövt titta på den trevliga teaterföreställningen "dragningen till Champions League" eftersom jag, Wenger, Nasri och resten av världen redan visste att vi skulle få möta Barca. Redan innan lottningen gick ju Wenger ut i Guardian, övertygad om vad resultatet skulle bli och en annan gick och muttrade och väntade in helvetets nitlott och en argentinsk fotbollsautistisk leprechaun.
Milan - Tottenham
Det här blir ju på alla sätt och vis två extremt roliga matcher även om det knappast var ett drömresultat för Spurs. Milan har ju vaknat upp från att mest vara en resort för uttjänta spelare till att leda Serie A med en tung och stor historia medan Tottenham är extremt nussiga pigga nykomlingar i CL-sammanhang som chockat alla med sina framgångar. Samtidigt kan dom vackla snabbt, dom är nya och försvaret måste samla sig. Och. Zlatan. Zlatan. Zlatan. Jag ser så fruktansvärt mycket fram emot detta.
Till något lite viktigare, lagens nussfaktor. Tottenham är gränslöst nussiga. Tottenham är som en slank burma som nussar upp mot en och vilar i knät. Man kan tänka att Milan, här finns ej nuss. Men det gör det. Det gör det. Robinho tex, är inte han nussig? Jo han är nussig.
Valencia - Schalke
Couldn't care less.
Roma - Shakhtar Donetsk
Couldn't care less.
Köpenhamn - Chelsea
Detta blir ju också extremt roligt. Det är verkligen Skandinavien mot ondskans legosoldater och jag älskar detta. Jag älskar att få hata Chelsea och jag hatar Chelsea så mycket att jag älskar dom i slutändan. Att Chelseas formsvacka ska hålla ända tills mitten av februari känns ju väl optimistiskt men man måste behålla sin tro i dessa grymma tider. Det blir overkligt svårt, men inte totalt omöjligt. I vilket fall blir ju detta ett sånt bra tillskott i Köpenhamns CL-resa, först Barca och nu Premier Leagues läskigaste galningar och ska man någon gång möta Chelsea så är det nu.
Om (när?) Chelsea slår ut svennebananerna så kan vi i alla fall glädjas åt att de tappar fokus i PL.
Lyon - Real Madrid
Hade varit betydligt mycket loligare om Mourinho hade mött något mer intressant lag, hoppas dom får Chelsea eller Inter i nästa omgång. Real borde ta sig vidare.
Marseille - Manchester United
Jag jagar inte direkt upp mig över denna match heller. Grattis United :c Hoppas ni sliter ut er i CL och tappar i PL.
Inter - Bayern München
Ett trött formsvagt Inter mot ett trött Bayern. Kul.
Nu tröttnade jag. För engelsk fotbolls skull hoppas jag det går bra för alla Premier League-lag. På återbloggande, i butiken har jag inga kunder och jag kan göra vad jag vill på Internet, det vet både du och jag.
Zlatan får vila ikväll! Börjar på bänken.
Startelvorna börjar trilla in och Zlatan får börja på bänken för ett Milan som redan är garanterade en fortsättning i CL, utan att ha någon chans att knipa första platsen i gruppen framför Real. Äntligen lugn och ro för det trötta monstret från Rosengård.
Arsenals startelva: Fabianski, Sagna, Koscielny, Nasri, RvP, Denilson, Song, Squillaci, Arshavin, Gibbs, Chamakh.
Subs: Szczesny, Rosicky, Vela, Walcott, Wilshere, Eboué, Bendtner
Åh naj. Jag börjar bli så paranoid att någon ska skada Nasri eller Chamakh. Mest Nasri. Orolig känsla angående couscous.
