Vem är vem?
Har suttit hela dagen och försökt se skillnad på Pokemonen Drowzee och West Bromwich manager Roberto Di Matteo. Vem är vem? Hjälp.
Dagen efter
Hur känner ni efter gårdagens match? Eftersom jag kanske borde jobba lite mer och blogga mindre överlåter jag åt tidningarna att recensera, men vi bevittnade ju alla en makalös förnedring (tyvärr).
Barcairritationsvågen som spridit sig över världen (Sverige i alla fall) har ju även sköljt över mig, och fastän Barca gjorde en fantastisk uppvisning i, ja, att vara Barca, så kände jag mest tomhet efter matchen. Och ännu mer irritation.
Vad ska man säga? Mourinho försvarar sig idag med att Barcelona är ett färdigt lag medan han håller på att skapa sitt Real Madrid. Det stämmer naturligtvis, men 5-0?
Barcelona är ett komplett lag, med ett konsekvent spel som flyter i deras blod. Jag håller med, det var vackert.
Varför irriterar det mig så mycket? Vad känner ni?
Nåväl. Det var en fantastisk match, Barcelona spelade underbart, och framför allt, bisarrt mycket action på plan. I somras tog de här killarna VM-guld ihop men jag tror knappast Puyol och Ramos tog en öl tillsammans efter matchen inatt. 13 gula och ett rött kort. Ronaldos överfall på Pep (you go girl). Alla dessa känslor på plan, de älskar jag att se. Speciellt om det är hat och frustration. Förnedringen, den har jag lite svårare för tyvärr.
Plötsligt: jag älskar Ronaldo utan hat inb...
Plötsligt: jag älskar Ronaldo utan hat inblandat. Såsom jag velat putta till filosofen de senaste dagarna. Min hockeyfärgade uppväxt gör också att jag älskar slagsmål. Det är ett tecken på hur taggade spelarna är. Åh. Njuter.
Nu händer det grejer!
Testar att mobilblogga lite bara.
Bara några timmar kvar. Nu kör vi!
Nya möjligheter
Newcastles ytterst vidriga forward Andy Carroll blev nyligen dömd att flytta hem till sin kapten Kevin Nolan efter att ha misshandlat sin exflickvän.
Detta var alltså straffet. Flytta hem till sin lagkapten.
Andas.
Okej nu tar vi och lägger det otroligt hemska åt sidan och tänker konstruktivt. Kan jag bli dömd att flytta hem till en lagkapten? Fabregas? Casillas? Plötsligt, så mycket möjligheter. Livet är fyllt av möjligheter.
Sen slog det mig. Kan någon i mitt lag flytta hem till mig om våldsbrott begås? Jag är ju kapten.
Tankarna snurrar men visst var det ändå härligt när Carroll gjorde mål på Chelsea igår och för några sekunder var han älskad av hela världen, förutom Chelsea själva. Låt oss nu återgå till att hata Andy Carroll.
El Clasico, får jag verkligen heja på Real Madrid?
I somras nussades det, men knappast ikväll
El Clasico ikväll och som vanligt förvirras jag lite av mina känslor. Om någon inte hänger med på vad el Clasico innebär så är det de två största lagena i världsmästarlandet Spanien som möts i en ligamatch där mycket står på spel. Det är jämnt i la Ligas topp och ikväll avgörs 3 viktiga poäng men man får också en viktig förvarning om hur säsongen kommer sluta mellan dessa två. Barcelona spelar hemma på Camp Nou, så ett oavgjort för Real Madrid är helt klart godkänt.
Jag tänkte därför punkta upp några skäl till att hålla på antingen Barca eller Real, naturligtvis finns det många fler men här är några. Till att börja med kan jag lika gärna komma ut ur garderoben: jag vill se Real vinna ikväll!
Det är något med Barcas självgodhet som äcklar mig, och jag är trött på att se den där lilla fluffiga vätten tossa runt i sin autistiska fotbollsvärld, med kashmirtröjan Pep, "Filosofen", pekandes hitan och ditan.
Samtidigt är deras spelstil något jag kan både njuta och irriteras av, Barcafansen skryter över det höga bollinnehavet medan resten av världen försöker påminna dom om att det inte är en tävling i att hålla boll.
Nåväl, Barcelona FC vs. Real Madrid.
1. RIVALITETEN MELLAN STÄDERNA.
Madrid har härskat över Spanien och katalanerna i Barcelona sedan medeltiden. Rimligtvis borde man alltså heja på de som slåss mot sina härskare och vill slå sig fria.
Ställningen:
Barcelona 1
Madrid
2. LAGENS HISTORIK
De senaste 25 åren har la Liga vunnits av endera laget utom vid fyra tillfällen. Det är också därför la Liga alltid kommer irritera mig gränslöst mycket i kontrast till jämnheten i Premier League just nu som är något som är riktigt bra för fotbollen. Whatever.
De senaste åren har Barcelona varit de som legat i täten i Spanien, men historiskt sett är Real Madrid Europas absolut bästa lag enligt all statistik. Real har vunnit mest saker flest gånger, la Liga, spanska cuper och europeiska cuper och ligor.
Nu vill Real Madrid ta tillbaka den spanska tronen och har satsat miljoner, nja, över miljarden kronor på nya spelare såsom <3 Özil <3 (jag återkommer till spelarna senare) och framför allt har dom anställt världens bästa tränare José Mourinho (återkommer även till detta).
Barcelona har också köpt stora spelare såsom David Villa, men inte till samma grad som Real. Barca tillförlitar sig framför allt till sin extremt karaktäristiska spelstil och de egna framtagna spelarna där spelstilen sitter i ryggmärgen sedan ensiffrig ålder. De senaste åren har de själva, och många andra med dom kallat dom för världens bästa lag.
För några år sen skulle man kanske kallat Barcelona för det mest ödmjuka laget medan Real Madrid varit lite divigare och lite mer extravaganta (tänk Ronaldo) och likaså deras fans. Jag vill nog påstå att detta inte gäller längre. Med framgången Barcelona haft de senaste åren följer också vissa sjukdomar såsom medgångssupportrar världen över och spelarnas egon växer sig orimligt stora.
Här blir det lite svårt. Ska man se historiskt så torde jag månne heja på Barcelona, men ser jag till de senaste åren ser jag hellre att Real vinner ikväll, och ligan i år, för det är bättre för spansk fotboll och världsfotbollen med den om inte Barcelona tar över för gott.
Ställningen:
Barcelona 1
Real Madrid 1
3. SPELARNA!
Ikväll kommer vi se en match med många av världens absolut bästa spelare som hamnat i de två spanska lagen liksom flugor på ett klisterpapper.
Real Madrid har kanske världens bästa och gulligaste målvakt, Iker Casillas, den spanska landslagsmålvakten. Dom har Hästen Ramos i försvaret som är den spanska klyschan konserverad i människokropp vilket bara får mig att älska honom ännu mer. (Hans favoritintressen är tjurfäktning och flamenco och typiskt för Realspelarna älskar han mode.) Xabi Alonso, Kaka, Higuain, etc. Fantastiska spelare.
Nyförvärven såsom Özil som blev älskad av hela världen i VM. Han och landsmannen Khedira snackar varken engelska eller spanska och hade det lite svårt med kommunikationen i början men Özil har gett ännu mer framåt i laget.
Sist men inte minst: Ronaldo. Fotbollens lilla bitch, hatad och även lite älskad, gråter varje match och var ett tag kalsongmodell i första hand och spelare i andra hand. På senaste tiden har han återigen visat vilken sjukt fantastiskt spelare han är. Skicklig, dramatisk och skoningslös.
Barcelona. Vad ska man säga. Puyol, denna underbara hängivna back, älskad i hela världen. Pique, Xavi!!, Dani Alves, David Villa. Messi. Messi Messi Messi. Den pyttelilla supersnabba dribblaren, omöjlig att stoppa. Den lilla argentinaren som bara är fotboll kom till Barca som 13-åring och är väl ett ultimat exempel på en egen framtagen Barcelonaprodukt. Det tar inte slut. Här finns både fantastiska köpespelare och de egna produkterna.
Messivoodoo under VM
Barcelona har ett starkt sammansvetsat lag där det förväntas att man anpassar sig till deras värld och spelstil för att verkligen välkomnas in (vi vet hur bra det gick för Zlatan.) LAGET Barcelona förundrade mig i början, men det gick en Barcelonainflation världen över (naturligtvis inte deras fel utan sker naturligt med de absurda framgångarna) och jag har svårt att förlåta Zlatans situation där. Jag förstår att det inte fanns utrymme för hans jätteego i Barcelonasekten, men mitt hjärta tillhör Zlatan.
I Real är det lite mer drama och flärd, tårar och mindre egna produkter. I Barcelona lite mer fotbollsautism, Messifluff och Puyollockar, en fotbollssekt med ett eget spel. Båda lagen anklagas för att dyka lite för lätt på planen ibland, men ingen gråter väl någonsin så mycket som Ronaldo.
Sett till detta, vad borde man välja här? Jag har mer respekt för vad Barcelona åstadkommit, absolut. De har konsekvent hållit sig till en metod och en spelstil och kammar hem framgångarna nu. Sen så uppskattar ju jag drama kring fotbollen och jag har nog fler riktiga älsklingar i Real just nu, men där är det återigen hjärtat som styr mig bort från fotbollsgeniet Messi till glädjen i att kärlekshata Ronaldo. LAGET Barcelona beundrar jag. Spelarna i Real gillar jag mer för tillfället (förlåt Puyol). Poängen måste delas här. Eller. Nej jag borde ju välja Barcelona så jag gör det, men hjärtat är ej där på denna punkt heller.
Ställningen:
Barcelona 2
Real Madrid 1
4. TRÄNARNA!
Inte så svårt att se hur detta kommer sluta.
Barcelonas tränare Pep Guardiola är 1 snygg och 2 jävligt irriterande. Men nog om detta. Han pensionerades nyss själv från Barcas trupp och är därför som i symbios med spelarna och fortsätter att mana fram den kreativa spelstil de är så kända för. Han har stark förståelse för spelet och spelarnas situation, men är väl inte känd som en stor taktiker i första hand.
Pep ÄR Barcelona. Han växte upp i deras akademi och är perfekt man att ta över ett redan fungerande lag och låta Barcelona fortsätta vara just Barcelona. Detta gör honom totalt ointressant för mig. Läs mina tidigare poster för övrigt ältande om "Filosofen" som Zlatan kallade honom (LOL).
Men du Pep. Verkligen? Lila tröja? Titta lite till vänster om dig så ser du Mourinho och Ancelottis gråa kostymer så minns du till nästa gång att det inte är t-shirt time när fotot ska tas.
José Mourinho. Världens bästa tränare. Han är det! Sällan serveras fakta och sanningar så kompletta som denna. Han är liksom Pep 1 snygg och 2 irriterande, men det som är irriterande med Mourinho är så mäktigt och underbart och 100% taktik, alltid. Han är "The Special One", myntat av honom själv, såklart, och det är därför vi älskar honom.
Förra året slog Mourinhos Inter ut Barcelona i Champion League, världens "bästa" lag förlorade mot världens bästa tränare, för portugisen Mourinho vinner allt, vart han än går. Till skillnad mot Pep så har han inte alltid serverats ett komplett lag att konservera och behålla, han har byggt upp lag till oanade framgångar. Han gör det med spelarköp och taktik, av och på plan. En hel del av spelet spelar han i medierna, det psykas och leks med motståndarna, han manipulerar alla kring sig och spenderar hela dagarna studerandes motståndarnas svagheter. Han är så jävla rolig. Åh nu myser jag.
Han tog ett halvrisigt lag som Porto till ligaguld i Portugal, och till segrare i Champions League! Jag skulle vilja se Pep göra något liknande. Nej helt ärligt vill jag inte det, och jag behöver inte direkt oroa mig för att behöva göra det heller.
José Mourinho har inte förlorat på hemmaplan i över 140 matcher.
Men Gud jag orkar inte, hur kan Mourinho finnas?
Ställningen:
Barcelona 2
Real Madrid 2
5. VILKET RESULTAT ÄR "BÄST FÖR FOTBOLLEN"?
Att bara köpa på sig spelare och därigenom spela hem seger gillar jag inte, men det krävs också mer än så. Det krävs en skicklig taktiker såsom Mourinho som leder laget och inger respekt. Reals inköp är så mycket mer än ett gäng legosoldater. För mycket pengar är inte bra för fotbollen, men det handlar också om att använda pengarna väl och det gör Mourinho, knappast Guardiola.
En vinst för Real Madrid är bäst för att bevara dramatiken i la Liga så konkurrensen lever kvar på en jämn nivå så det åtminstone är två lag i topp av tabellen. Real leder just nu vilket är så otroligt skönt. Dessutom känns det skönt om Barcelona tvingas förnya sig lite och skaffa en mer taktisk ledare.
Ställningen:
Barcelona 2
Real Madrid 3
Enligt dessa faktorer är det alltså helt rimligt av mig att heja på Real Madrid vilket dock är ovidkommande med tanke på att mitt hjärta redan håller på dom i kvällens match. För övrigt hoppas jag den blir sjukt jäkla kul. Det är roligt att Mourinho som vanligtvis jobbar med en pansarsköld i försvaret vilket stoppade Barca mot Inter nu också har ett lag med extremt offensiva stjärnor. Jag hoppas på mycket action och tårar ikväll.
Budgetfotboll i London
I förra veckan var jag i London och hade därför chansen att se Arsenal-Tottenham, ett riktigt drömderby mellan mina två favoritlag i PL (ja jag vet, det förbjudet att ha varma känslor för bägge tu av dessa lag men jag bryr mig helt enkelt inte om gammalt groll och tråkiga regler ens fotbollskänslor förväntas följa, mitt hjärta är inte direkt ett organ man kan beordra).
SKÄMTADE BARA!
SKÄMTADE BARA!
Inte angående min förbjudna kärlek utan den så kallade möjligheten att se Arsenals möte mot Tottenham hemma på Emirates. Att bevista en liknande PL-match skulle kostat mig tusentals kronor, vilket är extremt ledsamt och med min ekonomi omöjligt.
Denna folkets sport är helt enkelt inte tillgänglig längre. Jag undersökte match efter match men tillslut insåg jag att den bästa billiga möjligheten att se Arsenalspelare var budgetvarianten i form av landskamp mellan England och Frankrike, två lag som presterade patetiskt dåligt i sommarens VM, men med en historisk rivalitet som liksom den mellan Londonlagen Arsenal och Tottenham är ytterst njutningsfull.
Till skillnad från Premier Leaguematcherna var det (nästan) lika villkor för alla, och man slipper krångla sig genom labyrinterna av årskort, medlemsskap och antal år man ska ha besuttit dessa medlemskap.
De engelska fansen på Wembley var sedvanligt gnälliga och sitt eget lags största fiende, medan fransoserna spatserade in i kostym en halvtimme in i matchen och klappade artigt och sjöng skönsång mot slutet i bruset av engelska svordomar.
Men, DET VAR FANTASTISKT ATT SE NASRI, SAGNA, WALCOTT, GIBBS och resterande spelare. Jag önskar bara att de där Premier Leaguebiljetterna inte var så oerhört fjärran. :c
Dags att bli medlem i svenska Arsenal så man åtminstone kan ansöka om möjligheten att köpa biljetter.
Familjen Walcott, it cannot be unseen.
En av mina absoluta favoritspelare är Theo Walcott i Arsenal som jag stått vid genom vått och torrt, och killen har ju inte direkt lidit brist på kritik, nej den har kommit i tsunamis över stackaren även om kritiken lugnat sig på sistone.
Första gången jag såg honom spela i en Carling Cup-match sprang dock hans snabba små ben rakt in i mitt hjärta.
Tyvärr har jag plogat Internet på information om Theo vilket resulterat i en hel del lidande, såsom klipp på honom och hans flickvän Melanie Slade från engelska tv-shower, men inget chockade mig så som bilden på hans kusin Jacob Walcott, spelare i Reading och Englands under-17-lag.
VARNING FÖR STARKA BILDER!
På något sätt har Jacob transformerat Theos fantastiskt gulliga ansikte i mitt medvetande.
Nåväl. Det stannar inte där.
Theo har även en syster, Hollie Walcott, som är vegan och bodybuilder(!!!!!!!!)!
Fantastisk släkt ändå, min blivande svärfamilj.
När vi ändå är inne på Barcelona, verkar mysigt att spela där!
Man kan inte säga annat än att om man trivs i Barcelona så trivs man riktigt jäkla bra. Henry och Bojans bromance i Barca är en fantastisk love story. Jag gillar dom båda så man förstår ju hur det hela kunde uppstå. Alltid skönt att plocka fram dessa moments när hjärtat är fruset och man tröttnat på bilder av gulliga kattungar.
Det finns oändligt med bilder på Bojan och Henry men ni får njuta av enbart dessa, jag har inte hela dagen på mig.
Här verkar det dock vara trubbel i äktenskapet :c Hoppas dom löste det. Nu ska jag fortsätta titta på två grisiga popkillar som drar bollar med nummer på, dragningen till FA-cupen. Hur fan överlevde Noel Gallagher millenieskiftet?
Snyggt att dra Man U mot Liverpool dock.
Snyggt att dra Man U mot Liverpool dock.
Förlåt Pep, men jag är irriterad.
En annan sak som irriterar mig angående Pep var den hysteriska Fabregashistorien. Barca var enligt ryktena beredda att betala ett absurt överpris för att "få hem" katalanen i Arsenal till Barcelona där han förmodligen blivit placerad på bänken. Personligen tror jag det hade varit idiotiskt att lämna kaptensrollen i Arsenal för att få sitta och småsnacka på hemspråket och titta på när lagkamraterna stjärnspelar. Vill man se Messi göra mål kan man slå på teven, man behöver inte offra sin karriär.
Inte för att det går särskilt bra för Cesc i Arsenal nu, återigen skadad och däremellan tycks han aldrig återfå formen varken fysiskt eller mentalt, men att ta flyget hem till Barca vore idiotiskt både för honom och Barcelonas ekonomi. Arsenal däremot skulle gjort ett riktigt jäkla klipp. Nasri har redan axlat ansvaret på mittfältet när Fabregas försvunnit som ledare på planen. Arsenal är visserligen inte skuldsatt vilket tycks vara ovanligt i klubbarnas ekonomi idag men dom skulle gott behöva dom där pengarna till att rusta upp sitt försvar.
Så nu har jag fått utlopp och kan fortsätta njuta utav Tottenham-Liverpool. Torres passning!
Filosofen. Dålig affärsman= dålig tränare?
Det diskuteras då och då att Pep skulle vara en dålig tränare som hade turen att få ta över ett lag som redan fungerade problemfritt, ofta kryddas diskussionerna med den dåliga Zlatan-Pep-stämningen som uppstod i våras och som fortfarande lämnar dålig smak i svenskarnas munnar.
Det diskuteras då och då att Pep skulle vara en dålig tränare som hade turen att få ta över ett lag som redan fungerade problemfritt, ofta kryddas diskussionerna med den dåliga Zlatan-Pep-stämningen som uppstod i våras och som fortfarande lämnar dålig smak i svenskarnas munnar.
En sak man definitivt kan anklaga Guardiola för är att han är en usel affärsman och i förlängningen är det en väldigt dålig tränaregenskap i dagens fotboll då pengar behövs i konkurrensen om toppspelare. Visst, Man City är ett exempel på att det inte bara går att köpa upp ett gäng legosoldater och trycka på Play utan att ha den riktiga själen och en tydlig strategi. Samtidigt som jag fascineras av lag som Arsenals förmåga att köpa billiga talanger och utveckla dom till klass-spelare i ett sammansvetsat och tydligt lag så är det ändå så att pengar kan ta ett lag väldigt långt, se bara på Chelsea som dock hamnat i en svacka nu.
Nu är det så att Barcelona trots sin usla ekonomi sitter på ett ganska extremt stall med bra spelare, så de där klockrena köpen kanske inte var så nödvändiga, det finns redan otroliga spelare så det räcker och blir över. Men detta otroliga lag har också varit ett sätt för Peps kritiker att angripa honom, han blev serverad ett lag på ett silverfat, men skulle han kunna komma in och bygga upp ett lag i kris? Jag säger inte att han är en "dålig" tränare, filosofen är mycket välkommen som manager till mitt korplag, men sett till Barcas framgångar, hur mycket ära ska man egentligen ge Pep?
Vad som jag tycker är uppenbart bortsett från Peps usla känsla för ekonomi och det faktum att han fick en väldigt tacksam uppgift att ta över ett redan lysande lag är att en bra tränare borde förstå vilka spelare som passar för vilka lag. Zlatan är en fantastisk spelare, i rätt lag. I Barcelona blev han mest en fantastiskt dyr spelare att ha på bänken, och hans kvaliteter kom inte till rätta. Medan Zlatan fick kritik och blev utfryst i Barca tycker jag man från början borde kritiserat Pep i första hand för det idiotiska köpet och inställningen att Zlatan skulle formas efter Barca, och därmed tvätta bort det som gör honom till en så unik spelare. Inter och Mourinho däremot fick Eto'o och 40 miljoner euro mot Zlatan. Ganska enkelt att se vem som är geniet i denna deal. "The Special One" urlakade Barca på resurser och stal spelare vilket är perfekt nu när han leder la Liga med sitt Real Madrid.
Vi vet hur det slutade i Zlatanaffären. Pep sålde Zlatan billigt till Milan eftersom det knappt finns lag som har råd att betala Ibras höga lön och gjorde allt som allt en riktigt usel affär och laget vadar i skulder. Kanske dags att svika Unicef och börja med tröjreklam?
