Från och med nu går bloggen in i en ny tillfällig fas. Ett nytt skede, tänk 2012. Jag kallar denna fas: Heja Chelsea.

 

 

 

 

 

 

Fotbollsspelares tatueringar är ju alltsom oftast helt extraordinärt idiotiska. Borde fösa ihop ett tatueringsinlägg snartast möjligt på tal om det.

I alla fall, Beckham har gjort det igen. Igår la han upp den här bilden på Facebook i tre olika Hipstamaticversioner och beskrev i en pedagogisk film vad man ser och dess mening. Det är (muskelknutten) Jesus som bärs upp av tre keruber, vilket ska symbolisera han själv och hans söner. Alla är vi mänskliga och behöver hjälp någon gång, även Jesus och jag, och en dag ska mina barn ta hand om mig.

Fotbollens tre-enighet: den manlige fotbollsspelaren, hans tatueringar och hans jesuskomplex.

Hade han tatuerat in den här däremot, då hade jag älskat honom för evigt:

Bilden symboliserar min fru Viktoria som Jesus som tynar bort i ätstörningar i mina armar.

Lite mer soft än Jesus som en "juicehead gorilla" som dom säger i Jersey Shore.

Annan bra bild från Beckhams Facebooksida: David signerar lite autografer till typiska Unitedfans på Old Trafford.

1-1. Fantastiskt mål.

Stolpträff från Birmingham. Alla gooners pustade ut.

Och så här. Situationen där Koscielny går för att sparka bort bollen, ångrar sig, och Arsenals chans till en (skit)trofé går förlorad. 1-2 till Birmingham i slutminuterna.

En vanlig dag i det Arsenalska livet med andra ord. Det räcker aldrig fullt ut. Jag är inte direkt ledsen över en missad Carling Cupvinst. Den spelar inte mig någon roll. Jag är bara så oerhört ledsen att Jack sitter hemma besviken, Koscielny känner skuld och ångest, Sagna twittrar att han skäms. Min killar är ledsna. Alltså Jack. Denna engelska tonåring, för honom betyder den där pokalen allt. Som tur var gick jag in på hans Facebooksida och blev glad över allt nussigt och peppande som folk skriver. Så, jag är ledsen för deras skull, att de inte för en gångs skull kunde få fullfölja något och leverera när det behövdes. Jag är också ledsen för att förneringen på www på alla forum och liknande kommer nå nya nivåer. Arsenal k a n i n t e vinna något längre. :c

Tror ni ja. Vänta tills den åttonde mars när Bendtner bryter benet på Messi och dunkar in 8 mål på Camp Nou. Champions Leaguepokalen är så gott som vår redan.

 

 

Szczesny har inte skrivit något än...

Nu ska jag inte sitta här och deppa, Wenger har lovat ge Wilshere en del av det ansvar Cesc skulle tagit och fan i helvete ursäkta mig, men lille Jack har ju sett helt lysande ut de senaste matcherna. Rape van Persie är glädjande nog tillbaka från en liten spricka i glaset och han kommer ta kaptensrollen på plan. Det borde inte gå att förlora mot Birmingham, men, vi vet ju att det går.

Carling Cup, final mot Birmingham. Ni hör ju själva. Det är inte direkt en Champions Leaguefinal. Arsenal är dock desperata efter en pokal och har knappt låtit ett enda tonåringslamm få beta i Carling Cup-gräset i år. Detta är skälet:

Tänk alla timmar som investerats, allt glas som spruckit, allt det kan ha kostat oss i de andra cuperna och i Premier League där vi faktiskt har en chans i år, I ONÖDAN, om vi förlorar imorgon.

En klump i magen...

Jag fick ett hett tips om vad som kan ha stört Arsenal i matchen mot korplaget Leyton Orients i FA-cupen där resultatet blev oavgjort. Det var troligtvis detta:

 

Det kan ju också vara så att Arsenal blev lovade att få följa med Orients till Las Vegas vid ett oavgjort resultat. Det var ju belöningen Leyton Orients skulle få av sin tränare. Inte om de vann matchen, utan vid oavgjort resultat. Nu måste ju lagen mötas igen på Emirates denna gång vilket kommer resultera i gigantiska biljettintäkter för det lilla laget som får sin beskärda del vid bortamatchen. Ha det så fint i Vegas killar, platsen dit själar åker för att dö.

 

Denna låt skall vara någon slags hyllning men jag postar den i mobbningssyfte. Jag måste ta ut min smärta över någon annan. Smärtan beror på Fabre-glas och Walcotts nya skador. Den arsenalska smärtan vi alla gooners måste bära på. Smärtan att heja på ett lag tillverkat av sprödaste franskt porslin.

Sammanfattning av FC Köpenhamn - Chelsea 0-2. Vi börjar med några Torresmissar som vanligt för att få igång stämning. Vill bara påpeka att på alla andra forum än detta mitt egna försvarar jag Torres insats.

Så Anelkas 2 mål.

 

 

Ganska tråkig match. FCK var pinsamma ibland men de har ju ändå tagit sig oerhört långt.

Lyon - Real 1-1 var snäppet roligare, med drösar av missade chanser för spanjorerna. Kommande 90 minuter spelas i Madrid så det ser ändå ganska ljust ut för Real.

Har tyvärr inga giffar av målen :c Men bjuder på detta istället:

Benzema och Gomis var för övrigt de lyckliga nätarna i matchen.

England har gått ut hårt och vunnit alla sina matcher hittills i första utslagsrundan. Får se vad United presterar imorgon!

 

 

Samtidigt i England: Spurs förlorar borta mot Blackpool i PL-match med 3-1.

 

Idag var sannerligen Chelseas dag, Chelsea som ligger extremt bra till i den här rundan av CL och dessutom får ett bättre läge att knipa fjärdeplatsen i PL i och med Spurs förlust. Chelseas dag. Den första på väldigt länge.

Eh, alltså allvarligt talat. Han har inte satt sin fot i gräset men redan presterat nog för att jag ska älska honom för alltid. Så här skall ett lammkött smaka.

Den som borde ha det allra jobbigast i Chelsea nu är väl ändå Fernando.

Flyttar till Chelsea för att vinna troféer. Förlorar mot förra klubben.

 

 

 

Han spelar oavgjort utan att göra mål mot Fulham.

Chelsea blir utslagna av Everton ur FA-cupen som han själv inte får vara med i eftersom han spelat i cupen med Liverpool.

Resten av laget är uttröttade i Champions League nästa vecka pga den långa FA-cupmatchen.

Man är extremt formsvaga och har två matcher mot United att se fram emot.

Chelsea kämpar för att ens ta sig vidare till Champions League nästa år.

Grattis till den nya "storklubben" Torres. Här kan du verkligen nå de framgångarna du sålde dig för.

FA-cupen har ju både sina tråkiga och sina fantastiska stunder, men Chelsea-Everton igår blev en helt magisk match där Chelseas fans fick kniven de redan fått inkörd i hjärtat vriden ett extra varv.

 

Efter 90 minuter var ställningen fortfarande 0-0 i matchen och lagen har redan spelat 1-1 när Everton spelade hemma så matchen var tvungen att gå till förlängning för att det skulle avgöras.

 

I förlängningens 15:e minut gjorde Lampard mål och många Chelseafans pustade ut i sofforna, LOL, men.... i sista minuten gjorde Baines 1-1 och matchen gick till straffar.

 

Här är i slutet av första halvlek då Ramires fick en varning för denna situation.

Så blev det alltså straffläggning. En straffläggning som Chelsea ledde efter en Evertonmiss, tills Anelka missade sin straff, men den som såg till att Chelsea också förlorade var den vidrigaste vi alla vet: Ashley Cole.

Det var också sjunde gången i rad som Chelsea förlorade en straffläggning.

 

LYCKA TILL MED FORTSÄTTNINGEN AV DENNA SÄSONG CHELSEA! Det kan ni behöva. Ancelotti letar troligtvis nytt jobb.

9 år med ligamatcher, 120 vunna, 27 oavgjorda och INGA förlorade på hemmaplan.

På onsdag Mourinho, då ska vi fira dig i bloggen!

... är att vinna över Filosofen. Hörrni Gooners! VI TOG BARCA IGÅR! Erkänn nu alla andra, alla fotbollslovers i hela världen måste ha njutit utom Barcas fans. Att vara "bäst i världen" har sitt pris. Det har det alltid haft.

Nussig och snabb vs. fotbollsvätte kemiskt framställd i Barcas laboratorium.

Dags för det första av de två årliga CL-mötena för Arsenal och Barca. Jag har ju ett extremt (dåligt) selektivt minne och jag minns SÅ väl hur Walcott kom in och gjorde mål eftersom det alltid känns som om hans mål är lite på mitt ansvar, och jag minns vagt Fabregas straff och jag minns även hur Zlatan gjorde sina två mål och jag blev lite, lite för vagt glad så det märktes lite, lite för mycket och skapade dålig stämning i det Arsenalska sällskapet. 2-2, ett helt okej resultat mot "världens bästa lag" eller vad säger ni? Men... det var ju en match till. Jag minns inte ens vart jag såg den, jag minns inte med vilka (upplys mig gärna). BENDTNER tog ledningen i matchen, men sen, den ettriga lilla argentiska grästuvan tossade loss och gjorde FYRA mål på mina älsklingar. Jag vill dock påminna om vilka som spelade för Arsenal:

-Almunia i mål

Nej jag kände själv att det räckte där. Det blir bara värre i form av tex Silvestre, men låt oss släppa det förflutna. Arsenal har ett mycket mycket bättre lag nu, men Barca är förvisso också snäppet bättre än förra året. Låt oss fokusera på att de tappade två poäng i förra la Liga-matchen.

Nåväl.

Må rättvisa skipas ikväll! Dvs mitt lag vinner. Nu ska jag gå och försöka jobba. Ser jag en enda unge med Messitröja ska jag... dra in mellis och låta den städa i kuddrummet. NU JÄVLAR!!!!!!!!!!!!!!!!

Torres prestationsångest är precis vad vi behövde i Premier League för att fortsätta hålla Chelsea i schack. Tack Abramovic!

Men tjena. Jag ska bara prata lite om Kranjcar nu igen, min älskade lilla kroatiske Spursklimp och klaga lite över hans situation i Tottenham, som nu har förändrats, och därför också ta chansen att hylla honom.

Men. Som sagt. Nu är han tillfälligt tillbaka i startelvan och vad har då hänt? Jo de två matcherna han fått starta har han gjort Spurs fina segermål båda gångerna och räddat dom till vinst. Herregud Redknapp, du kan inte skicka tillbaka honom till bänken igen. Visst ni har ett överflöd av talang men låt honom då gå någonstans och ta in nåt halvskräp eller spelare som gärna gör sig på inhopp typ Crouch fast han spelar däroppe då, istället för att fängsla spelarevid bänken som borde få starta.

I alla fall, imorgon möter Spurs Milan i Champions League. Jag hejar som vanligt på Zlatan, och jag hejar samtidigt lite på Spurs som jag önskar all lycka nu när dom lyckat traggla sig in i CL för att nu imponera stort där. Det får gå hur som helst, bara Kranjcar spelar så är jag mer än nöjd. ÅH! FANTASTISKA MATCH ATT LÄNGTA EFTER!!!!!

Som jag ser det är Nikos enda riktiga brist att han är ful.

Skämt.

'

Noterbart är bland annat att:

-Barca spelade oavgjort mot Sporting och tappade två poäng till Real som vann med 0-1 mot Espanyol efter att fått Casillas utvisad redan första matchminuten. Real ligger nu "bara" fem poäng efter Barca i tabellen. JIPPIE! La Liga börjar ta ny fart, man ska inte ropa hej etc.

 

 

 

 

 

Shrek gjorde precis ett historiskt mål. Det var så fantastiskt vackert och i ett Manchesterderby som dessutom också är en match om extremt viktiga poäng för en ligaseger. Först satt jag bara och gapade av förundran, sen började en bitter smak spridas i munnen. 3 poäng till United. Vänta lite så kommer ett klipp med målet dyka opp här nedan:

Alltså titta på honom. Hur kan denna människa prestera något sånt där?

 

 

Okej det var lågt, men sanningen är också obegriplig. Hur kan denna människostump prestera detta?

 

 

Måste ändå säga att sändningen redan bjudit på mycket nöje. Foppa presterade så det räckte för mig när han vädjade till tittare och fans: "please dont be mad at me if i play not good". Lol. Respekt. Jag tar tillbaka det jag skrev tidigare. Foppa är Gud. Vi får se hur mycket han orkar...

Fick ett plötsligt sug på en Adebayor-tröja. Känns som en riktig knasad tröja att gå runt med. Soft att köpa en tröja med namnet på någon som är på ett snabblån till ett lag och som dessutom är extremt hatad av det laget (Arsenal) som man själv avgudar.

Samt: Real Madridtröja? Verkligen? Är inte det att gå alldeles för långt?

 

Ni hör ju: alla fel kan bara bli rätt. Jag måste ha denna tröja. Jag älskar ju denna man, samt att han blivit räddad av Mourinho.

Någon får gärna köpa denna och skicka till mig. Ni kan se det som min blogglön.

 

Gonatt på er, hoppas ni fick in någon Sverige-Ukrainastream till skillnad från mig, och hoppas ni grät när Theo blödde från ansiktet i mötet mot Danmark. Ni finns i mina tankar.

 

Läste precis i Aftonblarran att den ännu mer suspekta sajten Football365 nu skrivit att Interpol utreder om det är mutbrott inblandade efter den extrema vändningen i matchen Newcastle-Arsenal i lördags. Aftonblarran skriver att utredningen rör Rosicky pga hans tabbar. Inte för att jag litar på Rosicky på något vis men han är nog bra sådär dålig helt enkelt, utan att fejka. Mer trolig kandidat till mutbrottet är väl ändå Phil Dowd som dömde matchen, troligtvis har något gått snett när Aftonbladarna försökt översätta artikeln för enligt andra sidor verkar det vara domaren det handlar om.

 

Interpol har fått gå ut och dementera "nyheten", men på något vis känns det ändå mer rimligt att det ligger något fuffens bakom (förutom att Dowd hatar Arsenal) än att resultatet faktiskt blev sådär sjukt av sig självt. Antingen regnade det ner mängder med dolares i fickan på domaren eller så bör han läggas in på United-avgiftning.

Ja herregud. Hur ska man kunna samla ihop den här galenskapen i ett inlägg? Det har verkligen varit att kastas mellan hopp och förtvivlan denna helg, vilket ibland känns som fotbollstittandets essens. Att utsättas för alla dessa storslagna känslor. Denna helg fick vi ju definitivt uppleva allt på en gång.

Jag tog upp Newcastle-Arsenalmatchen i ett tidigare inlägg, det var den sjukaste match jag sett där Arsenal hade gjort två mål på tre minuter (Walcott gjorde det första!),  storspelade fram en ledning med 0-4 första halvleken och tappade till 4-4 efter halvtid. Diaby klantade sig och fick rött kort, Newcastle fick två oförtjänta straffar på okända grunder och borde fått rött kort i en situation där Szczesny blev attackerad, och själv fick gult kort!

Efter den här matchen var jag ganska knäckt, men mitt humör gick från besvikelsens ångest till att vara oerhört tillfreds när Wolves lyckades vinna mot United med 2-1 i matchen efter igår. Manchester United åkte alltså på sin första förlust för säsongen och Arsenal knappade in ett poäng på serieledarna.

 

Tevez gjorde som sagt 3-0 mot West Bromwich och matchen Stoke-Sunderland verkar ha varit extremt spännande där matchen vände gång på gång och resultatet tillslut blev 3-2 till Stoke.

 

Tottenham satte 2-1 mot Bolton vilket innebär att dom hakar sig kvar strax under Chelsea som ligger 4 med bättre målskillnad. Kranjcar fick lämna bänken för en gångs skull och gjorde ett så fantastiskt mål och gav Spurs 3 poäng i slutminuterna, det bevisar återigen vilken form han är i. Det är hemskt att se en så fin spelare förpassas till bänkvärmning och inte fick han gå i januarifönstret heller. Kanske fick han stanna med löfte om att spelas mer? Hoppas.

 

 

 

 

Även i den här matchen var det en tveksam domarinsats och straffknas när Spurs tappade ett mål genom att behöva slå om en straff som man då missade.

 

Den enda riktiga stormatchen denna helgen var också en av de få matcherna som inte bjöd på magnifik underhållning, jag menar naturligtvis matchen Chelsea-Liverpool, men där var å andra sidan spelet utanför själva matchen med alla skriverier och reaktioner angående Torres övergång till Chelsea och mötet med den gamla klubben underhållning nog.

Torres fick det inte riktigt att stämma och Liverpoolfansen njöt när han blev avplockad, för att Meireles skulle få göra mål på Cech och Chelsea några minuter senare. Meireles som varit fantastisk de senaste matcherna fick stå för matchens behållning, förutom bråket mellan Chelseas målis Cech och backen Ivanovic som var mycket roande. De två Chelseaspelarna kunde inte komma överrens om vem som skulle gå på bollen, vilket i sin tur ledde till förvirring i nästa situation mellan dom båda och Meireles kunde få tag på bollen och måla. Nu har Liverpool fyra raka vinster och Chelsea får åter känna hur förlust smakar.

I övrigt fick inte Suarez spela, medan Torres som sagt kom in från start och blev avplockad. Maxi Rodriguez spelade kasst igen och lyckades slå en boll utanför mål där det måste varit svårare att missa än att sätta den.

Jag somnade flera gånger under matchen och jag var nog inte den enda.

 

Några Liverpoolsupporters tog chansen att lämna sina Torreströjor i retur genom att kasta in dom på plan när han spelade. Känns ändå rimligt, medan att stå och bränna Torreströjor på stan är riktigt patetiskt.

"He Who Betrays Will Always Walk Alone." Det var nog också känslan i Torres blick. Han var skakis och ett ensamt barn inkastad i ett gäng där folk stirrar på honom med malariastinna ögon.

 

Efter den här omgången leder Manchester United med 54 p, Arsenal har 50 p, City 49 och Chelsea och Spurs har båda 44 p. Liverpool är uppe på en sjätteplats och de fyra W-lagen vilar i botten av tabellen där West Ham är tillbaka allra längst därnere.

You go girl!

Även Carlos Tevez fyllde år igår men han blev 27. Han firade, helt normalt, med att göra hat trick i matchen mot West Bromwich som förlorade med 3-0. Grattis Tevez, här får du ett minne från din barndom innan du sålde de sista resterna av din själ.

West Bromwich förlust ledde tyvärr till att en av mina favorittränare fick sparken efter en tid av kassa resultat. Trist, eftersom säsongen började så lovande för WBA. Adjö di Matteo, hoppas vi ses igen.

Di Matteo, gotta catch em all

Jag ber om ursäkt för att jag matar de risiga pr-trollen med det här blogginlägget men jag kunde inte längre ignorera pressmeddelandet Betsson skickade ut där de utsett Barcelona och Dortmund som vinnare i respektive liga, samt att de inbjuder till massa nya spel anpassade efter detta. Alltså betting-bolags risighet går ju över alla gränser även om jag kan tycka det här var ett ganska smart och vågat trick om man vill få uppmärksamhet, men det var framför allt bara risigt och respektlöst mot sporten :c

 

 

Nu ska jag gå och reta upp mig över något annat Barcarelaterat inför mötet mot Arsenal om elva dagar. Blogg you later.

Älskar att Walcotts underbarhet löpt sig ända till kungariket Buganda. Så underbar är nr 14.

Tja därute på vida webben. Jag inser att min blogg innehållit alldeles för lite hår-inlägg så här kommer ett viktigt sådant: badskumsfrisyren.

Som ni troligtvis vet är ju Arsenalspelaren Alexander Song kanske världens softaste person. Förutom att man ser det på honom, samt att han haft en oerhört bra säsong i Arsenal nu så hjälper det ju också på softhetsskalan att han spelar för att kunna försörja sina 17 systrar och 10 bröder hemma i Kamerun.

 

23-åringen flyttade till Frankrike för att spela boll när han var 16, och gifte sig två år senare. 2005 kom han till Arsenal på lån som artonåring och köptes året efter av Wenger för 1 miljon pund.

 

Säsongen 2010-2011 har hittills varit helt fantastisk för den defensive mittfältare, och hans nystart markerades ganska så tydligt i höstas när han kom tillbaka till Arsenals trupp med frisyren "badskum" efter att ha sett helt vanlig ut under VM i Sydafrika.

 

Spekulationerna om hur denna fantastiska frisyridé föddes pågick i varje soffa och på varje forum, även om de flesta av ovisst skäl ställde sig kritiska till detta makalösa hår. Tillslut berättade Song själv om hur hans troligtvis helt gränslöst sköna fru läxade upp honom med att det fanns hur många spelare som helst med dreads och småflätor i Premier League och beföll honom att gå ut och byta frilla. Fine, tänkte Song, och doppade huvudet i klorin. Song påstår dessutom att dreadsen är hans egentliga personlighet och att han längtar tillbaka till dom, men att det är kul att ha det såhär en stund.

Nej Song. Badskummet är din själ. Den är din fluffiga våta glöd. Du har aldrig spelat såhär bra förr. Vidskeplighet är ju en vanlig fotbollsåkomma så jag tror inte han vågar gå tillbaka till meningslös Afrikafrisyr i första taget, snarare trappar han ju upp galenskapen vecka för vecka. Det började vitt, sen blev det gult, sen blev det grått (EXTREMT SNYGGT!!!!), sen blev det svart med ljusa tussar lite random typ "jag har precis badat men glömde skölja ur håret så det är kvar lite bubbel här här här och här", sen knallgult, sen levlade han upp till: gult hår och gult skägg <3.

Ni tycker kanske inte detta låter så oerhört fantastiskt, man har ju sett betydligt galnare knoppar, men det fantastiska är ju att han inte har en särskilt ansträngd frisyr, bara lite blekmedel så bildas ett skum som förstärker hans sköna person perfekt.

Detta kan ju inte vara annat än bra läsning.

 

I topp 5 behöll alla lagen sina positioner, men City tappade två poäng upp mot tvåan Arsenal i och med det oavgjorda resultatet mot Birmingham ikväll, och Manchester City har fortfarande en match mer spelad än de andra toppenlagen där alla andra ligger på 24 omgångar.

 

Man Utd 54
Arsenal 49
Man City 46
Chelsea 44
Tottenham 41

 

Liverpool kammade hem tredje vinsten i rad och Suarez fick premiärspela fram ett mål som nån klantback i Stoke inte lyckades hindra. Man är nu uppe på sjunde plats vilket inte ser alltför tragiskt ut i protokollet. Mereiles är fortsatt het och livet som Liverpoolfan är nog inte lika plågsamt längre. När Torres nu övergett det röda halvsjunkna skeppet är Gerrard för övrigt mest sminkad på plan, en iakttagelse från en uppmärksam pojkvän.

 

West Ham var det enda av bottenlagen som lyckades spela till vinst och klättrade upp från orcherna där allra längst ner i botten till att ligga tredje sist. Kan dom hålla sig kvar i Premier League måntro?

 

I övrigt intet nytt. Helgen ser helt j*vla fantastisk ut med Chelsea - Liverpool på söndag. Utsläppta gifter i vår natur kommer öka med 200% pga alla brända Torreströjor.

 

Crouch gjorde mål idag också. Det gillar vi!

 

Tidigare idag tänkte jag lägga upp ett inlägg om hur man kan försöka uthärda la Liga nu när spanska ligan helt urlakats på någon slags spänning i och med Reals senaste förlust och Barcelonas övertag, men insåg att det var ett extremt fattigt inlägg som i princip handlade om att börja heja på ett spanskt korplag i bottenstriden istället. Nu har vi Barca och Real i final i spanska cupen, som väntat, en cup som i princip bara är en koncentrerad variant av la Liga nu dvs Barcelona mot Real. Nåväl, det är ju det här hatmötet vi vill se och här som Real kan ta hem en pokal åtminstone.

 

 

Den sjuttonde april möts lagen i el Clásico i Madrid, och tre dagar senare är det dags för cupfinalen i Valencia. Nu kan Spanien få somna in tills april med andra ord, men jag kommer ju rimligtvis inte kunna låta bli Adebayor, Ronaldo och Mourinho tills dess. Jag älskar tokstollar.

 

Jag kände att jag behövde komprimera det som skett i en liten repris för att de skiftande intensiva känslorna i alla inlägg här under inte ska verka helt mentalsjuka. I slutändan är det som jag skrev, jag förstår Torres och har väntat på att han ska gå från Liverpool, men. Jag hade hoppats att han skulle hamna i ett annat lag. Vet ni vad? Det jag är allra räddast för är att någon slags sjuk sympati ska växa för Chelsea när jag vill se det gå bra för Torres. Liverpool var liksom inget hot nu, man kunde få säga utan att folk lackade ur att man ville se ett starkt Liverpool igen för att det var bra för engelsk fotboll etc. Men liksom Torres och Drogba. Jag orkar inte, det är den mest obehagligt fantastiska kombinationen av människa. Malariadrabbad häxdoktor och barnet. Hur ska jag kunna hantera detta?

 

Hade man skrivit ett kort synopsis till en Silly Seasonfilm hade man inte kunnat hitta på det här. Torresgate är inte trovärdig, det är för overkligt för att vara verkligt i något annat än det riktiga livet som är det sjukaste vi har. I det riktiga livet kanske Torres spelar Chelsea - Liverpool på söndag, iklädd blått.

 

Vad ska man säga. Grattis Chelsea, grattis Liverpool. Båda är dagens vinnare.

Det här känns så fel... Hur är era känslor?

 

En sammanställning av det viktigaste som skett kommer här:

- Fernando Torres, Liverpool -> Chelsea 500 000 000

- Andy Carroll, Newcastle -> Liverpool 360 000 000

- Antonio Cassano, Sampdoria -> Milan 22 000 000

- Luis Suarez, Ajax -> Liverpool 233 000 000

- Emmanuel Adebayor, Manchester City -> Real Madrid lån

- Steven Pienaar, Everton -> Tottenham 26 000 000

 

Nu glömmer jag säkert något ytterst relevant men ni överlever.

 

Exempel på de som trots alla rykten verkat fastna hemma: Elmander (tummen upp), Sebastian Larsson, Fabregas (lol det gamla slitna ryktet), Aguero, Anelka, Forlan, Bale, Dani Alves och... nej nu lägger jag ner det här.

 

Gonatt fotboll-lovers. Imorgon ser världen lite annorlunda ut.