Så sitter man ändå här i ensamhet och plågar sig vid Viasat Hockey i en lägenhet som luktar kåldolme och havreflarn. Foppas comeback i NHL. Ni undrar hur mycket jag bryr mig om Foppa? Jaha då ska ni få veta. Ingenting. Jag har dock sysselsatt mig med att träna på att profylaxandas (nej jag är inte på smällen) den här fredagkvällen så plötsligt kändes Foppareprisen extremt spännande, plus, kanalen finns ju där och peppen väser på Facebookfeeden.

 

I mitt hemland är det hockeyn som härskar, jag gick på hockeyhögstadie, jag firade SM-guld fler gånger än ni firade matchvinster med era skitlag, etc osv +. Men, NHL, det har jag aldrig brytt mig en sekund om. Nu är det ändå dags.