Okej. Jag börjar med highlights från matchen, skulle lika gärna kunnat vara 95 minuter highlights med tanke på matchens intensitet. Men, nåväl, ta er tid och skåda detta fantastiska.

 

Uppställningen som Wenger hade valt med Fabianski, Sagna, Djorou, Koscielny, Clichy, Wilshere, Song, Walcott, Fabregas, Nasri, van Persie kändes genomtänkt, med många ändringar sedan Unitedförlusten. Borta var lilla ryssen och Squillacci, istället fick Theo och Djorou starta, liksom RvP och Fab som dragits med lite naggade glaskroppar men fortfarande var i god form.

 

 

Både Theo och Jack startade lite skakigt, Theo har en försiktig ödmjukhet som är fin men jävligt irriterande stundvis även för mig, hans blivande fru, men både Wilshere och Walcott växte redan i första halvlek och båda gjorde riktigt bra matcher där Walcott blev allas vår hjälte. Hans ödmjukhet lade också passen till Cesc, ett tillfälle där Arshavins ego troligtvis skulle skjutit utanför eller i famnen på Cech.

Wilshere hittade fram till Song vid det första målet och Theo blev mer och mer bestämd och tajmad vilket ledde fram till två mål till. Förmodligen lackade han ur på Ashley Cole vilket satte exakt den rätta och behövda aggressiviteten i hans spel. Kampen Walcott - Cole är ju definitivt ett slag mellan det goda och det onda, och ondskan besegrades i går kväll. När får Walcott egentligen strikerförtroendet från Wenger? Eller tycker ni han gör sig bäst på kanten?

Walcotts snabbhet var definitivt en stor tillgång för Arsenal igår och Chelseas försvar hängde inte med.

 

 

Van Persie och Cesc är definitivt tillbaka och RvP var viktig för spelet även om han inte kunde förvalta sina egna målchanser. Robin lurade bort Essien vilket lät Theo stjäla bollen och spela fram den till Cesc som kunde avsluta, och Fabregas bjöd sen Walcott tillbaka på en chans som även Theo satte. Deras samspel var fantastiskt att se, Fab gjorde fortfarande ett och annat misstag men han spelade bort Chelsea stundtals och var oerhört viktig för resultatet. Cesc övertygade mig: Det är dags att sluta skrika efter försäljning till Qatarska Unicef varje gång jag ser honom.

 

Clichy var absolut inte lika asdålig som han varit på sistone, gjorde några viktiga moves men ett par misstag som dock inte fick några allvarliga konsekvenser.

 

Det var riktigt fint att Song som varit sjukt bra den här säsongen fick leverera det första förlösande målet som hängde i luften så länge. När det sedan staplades en första Arsenalnussfirarhög såg jag hur Wilshere tog chansen och bara smekte och smekte den fantastiska hårtussen.

 

 

Djorou, seriefiguren, spelade riktigt bra och är förmodligen påväg in i startelvan.

 

Att Fabianski står i målet skulle för en anhängare av något annat topplag inte vara en perfekt lösning, men med Almunia i minnet är man så oerhört nöjd med någon som inte bara tar skotten utan också kan sparka ut utan att det blir inkast eller går till motståndarna vid nio tillfällen av tio. Almunia, jag vill aldrig mer se dig. Fabianski, du fortsätter att imponera.

Det diskuteras om Arsenal spelade ut Chelsea eller inte, men Arsenal SPELADE framför allt, och spelade på sitt egna spel och här fick de verkligen blomma ut i allt som investerats. Chelsea har ofta vunnit på att Arsenals försvar varit totalt efterblivet, med en dundrade Drogba som inte gått att stoppa. Arsenals laginsats igår var så vacker, det var ett spel där alla var viktiga, man jobbade defensivt typ Walcott som sprang ca 1000 mil och teambuilding på nussigaste nivå, jag hoppas verkligen att matchen sätter sig djupt i spelarnas minnen och psyken.

 

 

Roligaste kommentaren läste Jakob upp från Twitter: "Why don't Ancelotti play Lampard"

Nu har jag knappt nämnt Chelsea. Det finns två saker att ta upp och det är både Chelseas bristande insats i matchen, samt Chelseas extrema formsvacka överlag.

 

Chelseas försvar gjorde stora misstag igår och alla spelarnas insatser var bleka, utom Cech som såg till att förlusten inte blev ännu större än vad den kunde ha varit.

Det var ett gammalt lag som stod där igår, 6 st spelare är 30+. Deras tyngd och erfarenhet har varit något att beundra tidigare, men det går ju till en gräns då det istället är ett åldrat och förbrukat lag. Nu har inte Chelsea fått några julklappspengar att handla spelare för och pengarna har varit lagets största tillgång, inte en plan att utveckla egna spelare. Med såna ägare sitter Ancelotti naturligtvis inte säkert, men det är svårt att se vad en ny tränare ska kunna förändra, det skulle kunna leda till en ännu större katastrof att byta surgubben nu. Chelsea måste kämpa för fjärdeplatsen, att hålla sig kvar i Champions Leaguespelet.

 

 

 

Arsenals chanser då? Jo dom är ju större nu än på många år, men United leder fortfarande med 2 poäng och en match mindre spelad. Vi (Arsenalfans) får hoppas att det blir ett för tight och hårt schema för Man U med CL och uppskjutna matcher att ta igen. Det blir två möten mot Liverpool och Chelsea, det är Tottenham och Arsenal borta, Man City och en garanterad fortsättning i CL. Någon gång måste väl svackan komma eller det hårda schemat ta ut sin rätt.