Jag kollar på repriser av Glamour en stund innan det börjar... Jag oroar mig för Zlatans ljumskar, Zlatans lår, Zlatans kropp. Förr när blicken min smekte Zlatans kropp så såg den en person, en fantastisk spelare, en hjälte etc. Nu ser den en kropp. En kropp av sten och jag måste dit och klämma med små tassar så den blir mjuk och avslappnad och sen ska jag låta honom vila, vila vila.

Liksom frasar det inuti när han går för att allt är så slitet, sticker det ut benpipor, knäpper det i trevliga rytmer när han går av allt som krasar sönder och ligger fel?

 

Värst är Zlatans ben. Varje match jag ser honom spela kan jag inte släppa tanken, jag är övertygad om att Zlatans ben är spända och stenhårda 24/7 och att de ska explodera när som helst under match.

I Barca oroade jag mig över hur Pep skötte om vårt geni Ibra. Han försökte väl inte tvätta bort den fantastiska spelare han var och anpassa honom för mycket till deras spel? Nej men ska han sitta där på bänken igen? Hur mår Zlatan? Ska jag ta hand om dig Zlatan? Zlatan är du deprimerad, är du arg, ledsen, sårad, mobbad, elak, snäll, trött, vaskad? Du tynar väl inte bort där, du kommer väl tillbaka?

Nu: Sköter Allegri om Zlatans kropp? Är musklerna flexade? Massera honom. Låt honom vila. Hallå varför spelar han denna matchen, ni är redan vidare. Helt vanlig torsdag morgon. Jag vaknar kl 5 och kan inte sova. Tänker på Zlatans lår. Föreställer mig något extremt massivt, hårt som sten, med lite ryckningar och sammandragningar. Vi måste bevara kroppen. Vi måste göra allt för att skydda kroppen.

Allt är Aftonbladets fel. Allt är tvs fel. Allt är Italiens fel. Allt är alla som skriver om fotbolls fel. Sluta älta Zlatans kropp. Ni kan inte väcka den oändliga källa till oro som jag bär på. Jag har aldrig tänkt på lår och ljumskar förr, låt min tanke renas från denna börda. Snälla.