Annandagen är man ju inte känd för att vara direkt formstark på. Alla vi lantisar drar ut till våra hemländer och för att uthärda konfrontationen av det förflutna inmundigas det en och annan droppe av livets dryck, vilket har sina konsekvenser dagen efter. Speciellt för en annan som har blivit tämligen orutinerad på senaste tiden när det kommer till drickande.

 

"Bara" två inställda matcher och en helt dag fylld av fotboll. UNDERBART. Men, vad tisslas det och tasslas om i de värmländska stugorna (radhusen)? Jo.

 

Hockey.

 

Det är tydligen denna idiotiska utomhusmatch i år igen och nu ska den spelas i Karlstad. Fan vad kallt. Whatever tänker man, inte mitt problem att denna obildade skara människor ska plåga sig ute i kylan för att se Disney on ice. Nu har det dock blivit mitt problem eftersom brorsan tjatar på att jag ska följa med på puben och skåda denna låtsasmatch.

 

Jag har älskat hockey. Hockeyn kommer med bröstmjölken här, man fryser den till is och åker skridskor på den. Men, något har hänt ju mer jag tittat på fotbollen. Det går verkligen inte att gå tillbaka till det här:

 

Mina kusiner är här och ska iväg och se matchen. Alltså såhär, jag hade gärna gått om biljetterna hade färdats till min tass. Det hade jag. Jag minns med värme hur soft det var att gå på matcherna och få brorsans knytnäve i ansiktet varje gång något hände och han i affekt slog ut med armarna. Men varför utomhusjippot? Det är bara kallt och meningslöst.

 

Åter till fokus, detta är inte okej: