Milan vilar ju på en riktig fascisthistoria, skälet till att Inter också startades i Milano var för att Milan vägrade låta invandrare spela i laget. Det ska man inte hålla exempelvis dagens spelare, tränare och fans till svars för, men, vi vet ju alla att det inte är helt fräscht i dagsläget heller. Berlusconi.

Sen har vi ju hela skammen i att gå från lag till lag som ett skepp från kust till kust. Ena dagen älska Barca, nästa dagen hata Barca som behandlade din älskade Ibra så respektlöst. Ena dagen Inter, nästa ärkerivalerna.

Zlatan är en karriärsspelare. Han drivs inte av kärleken till ett lag som han kan stanna i och ta så långt det går år efter år. Det är okej. Han drivs inte heller av pengarna i första hand, och det är tur. Han drivs av att gå så långt som han kan inom fotbollen. Jag hejar på Zlatans karriär. Därför hejar jag på de lag han går till. Därför irriterar det mig om han inte får spela. Jag får känna så, du får känna så.

Jag var på Zlatans sista match med Barca på Camp Nou i somras, och Zlatans senaste möte mot det lag han nu spelar i. Det var Gampertrofén som skulle plockas fram i en försäsongsmatch mot Milan och säsongens lag skulle visa upp sig. Ryktena att han var på väg till Milan var i full gång. Det var fruktansvärt laddat. Skulle hans namn ens presenteras med resten av laget? Han kom in och tog av något skäl av sig Barcatröjan medan resten sprang runt och vaskade sig i publikens hyllningar. Skulle han dra på en Milantröja där och då? Det gjorde han inte. Han blev utbytt i halvlek och jag bad till Gud att han inte skulle gå till Serie A. Åh vad jag underskattade Milan som Zlatanhem. Han presterar på topp. Han fortsätter sin karriär.