Rubriken handlar inte om det ett och ett halva målet Zlatan satte i matchen nyss och hans fantastiska spel utan det magiska i att man bara älskar Zlatan ännu mer när han tar ett klogrepp om nacken på en Cesenaspelare, puttas och mobbar motståndarna. Man fnissar upphetsat åt översittarfasoner som jag i alla fall aldrig skulle accepterat hos någon annan av mina favoritspelare. Möjligtvis hos Ronaldo men jag är ju också besatt av hans bitchighet, men han skulle ju aldrig kunna nå sån pondus och fysisk överlägsenhet som Ibra för att hålla på sådär. Hans uppgift i livet är att falla ihop och gråta så lösögonfransarna fastnar i gräset.

På ett sätt är det så lätt att förstå varför många runtom i Europa vägrar erkänna Zlatans storhet och inte tycker om honom särskilt mycket. Han var den största översittaren på skolgården och är det största aset på plan. Zlatan Ibrahimovic, jag älskar dig.