I förra veckan var jag i London och hade därför chansen att se Arsenal-Tottenham, ett riktigt drömderby mellan mina två favoritlag i PL (ja jag vet, det förbjudet att ha varma känslor för bägge tu av dessa lag men jag bryr mig helt enkelt inte om gammalt groll och tråkiga regler ens fotbollskänslor förväntas följa, mitt hjärta är inte direkt ett organ man kan beordra). 
SKÄMTADE BARA!

Inte angående min förbjudna kärlek utan den så kallade möjligheten att se Arsenals möte mot Tottenham hemma på Emirates. Att bevista en liknande PL-match skulle kostat mig tusentals kronor, vilket är extremt ledsamt och med min ekonomi omöjligt.

Denna folkets sport är helt enkelt inte tillgänglig längre. Jag undersökte match efter match men tillslut insåg jag att den bästa billiga möjligheten att se Arsenalspelare var budgetvarianten i form av landskamp mellan England och Frankrike, två lag som presterade patetiskt dåligt i sommarens VM, men med en historisk rivalitet som liksom den mellan Londonlagen Arsenal och Tottenham är ytterst njutningsfull.

Till skillnad från Premier Leaguematcherna var det (nästan) lika villkor för alla, och man slipper krångla sig genom labyrinterna av årskort, medlemsskap och antal år man ska ha besuttit dessa medlemskap.

De engelska fansen på Wembley var sedvanligt gnälliga och sitt eget lags största fiende, medan fransoserna spatserade in i kostym en halvtimme in i matchen och klappade artigt och sjöng skönsång mot slutet i bruset av engelska svordomar.

Dags att bli medlem i svenska Arsenal så man åtminstone kan ansöka om möjligheten att köpa biljetter.